Jan Harry Persson vår Nestor i Skånska Konstnärsklubben slutade plötsligt att andas en morgon nu i september och satte på så sätt punkt på ett långt kreativt konstnärskap.
Jan Harry arbetade inte enbart med sin konst, han arbetade för bättre villkor för konsten och konstnärerna i samhället. Han engagerade sej i KRO 1961 och blev hedersmedlem i början på 2000-talet. Han blev också hedersmedlem i Skånska Konstnärsklubben för sina insatser för klubben vilka är stora, såsom allt arbete på Fridhem, Vätskefonden och Hedersbaskrarna.
Efter en lång militärtjänst som kustartillerist på Gotland under andra världskriget återvände han till fastlandet med axeldekorationerna i fickan för att söka jobb i det civila. Han blev verkstadsarbetare, men så småningom började hans konstnärliga intresse växa och han varvade verkstadsjobb med konstnärlig utbildning. Han studerade på Essem-skolan i Malmö på 50-talet.
På 60-talet startade han ett konstnärsdrivet galleri, Galleri Ströget, tillsammans med malmöskulptören Thure Thörn och Solidars ledning i deras lokaler som varit restaurang på Södergatan. Galleriet övergick sen till Konstnärcentrum Syds galleri med en grafikbank som fungerade väl under några år. Galleriet flyttade så småningom in i Lejonpassagen när Konstnärcentrum Syd upplöstes. Tyvärr avvecklades galleriet på grund av dålig ekonomi.
Jan Harry var också en drivande kraft i gruppen Skånekonstruktivisterna under 80-talet, som ställde ut i Stockholm, Småland och utomlands, Lübeck och Paris…
Jan Harry började som målare och övergick sedan till att göra skulpturer. Vi känner hans konst bäst som konstruktiv och konkret. Han byggde upp sina formationer i välputsade kuber och kubfragment som gav starka spegeleffekter som i sin tur gav intressanta uttryck. Han arbetade i sin ateljé in i det sista. När jag besökte honom i början av september bad han ”att få låna mina ögon”. Han hade gjort en hörnrelief i svartmålade stålstänger. Jag blev förvånad över enkelheten i konstruktionen och komplexiteten i uttrycket. Han verkade nöjd med mina kommentarer och sen tog vi en aperitif innan vi gick och åt på den lilla restaurangen tvärs över gatan. Vi skulle träffas veckan efteråt, men tyvärr, hans son Torben ringde mej och meddela den tråkiga nyheten som faktiskt är svår att förstå. Han hade förvisso hälsoproblem men det hindrade honom inte från att fortsätta vara en aktiv galleribesökare här i Malmö under den senaste tiden.
Malmö i september 2020
Torsten Ridell
