Under trettio- och fyrtiotalet fanns i det skånska och framförallt det malmöitiska konstlivet en härskande grupp äldre gentlemän. De unga konstnärerna tyckte sig ha vissa besvär att tränga genom detta kompakta skikt och nådde följaktligen inte de tunga posterna inom exempelvis Malmö museums eller Skånes Konstförenings styrelserums väggar. Det jäste inom de yngre leden och tiden var mogen för förändringar. Missnöjet och motsättningarna kan därför sägas vara grogrund för Skånska Konstnärsklubbens grundande.
Det fanns förebilder för Klubben. Skånska Konstnärslaget var en sådan sammanslutning, vars aktiva period inföll mellan 1903 och 1916. I Stockholm hade Konstnärsklubben bildats redan 1856. Det skulle emellertid snart visa sig att Skånska Konstnärsklubben skulle få många praktiska uppgifter att fylla utöver de rent samlande funktionerna. Organisationen blev ganska snart ett begrepp och kallades rätt och slätt Klubben, också i protokollen.
Konstnärerna Willy Lindeberg och Erik Jönsson var de ledande krafterna som behövdes. De tog initiativet till den första sammankomsten 1942.
KÖPENHAMNSRESA
Under september månad 1945 arrangerade Klubben en resa till Köpenhamn för medlemmar jämte sällskap. Att visumtvånget upphört, men att pass skulle medtagas, understryker oroligheterna på den tiden. Den franska samlingen på Glyptoteket och den Rumpska samlingen på Statens museum för Kunst var två viktiga mål. Enligt en artikel i tidningen Arbetet fanns en längtan hos konstnärerna att komma till Köpenhamn. Statens museum för Kunst hade fram till krigsutbrottet varit ett omtyckt resmål. När nu gränsen åter öppnades lockade den danska huvudstadens konstsamlingar mer än någonsin. ( Ur Skånska Konstnärsklubben, Hans Janstad och Sune Rudnert 1993 )
STORTORGET
Under två kvällar 1984 underhöll målaren och skulptören Thure Thörn sina kollegor på SKYS lokaler vid Stortorget i Malmö. Dessa lokaler, där Galleri Konstnärscentrum hade sina utställningar, var tillika länge mötesplats för Skånska Konstnärsklubben. Sammankomsterna skedde i de allra innersta regionerna, där det fanns en praktfull bardisk och där bord stod utposterade mellan dekorativa och åldriga pelare.
